Jag föddes nog nyfiken. Min nyfikenhet har drivit mig till att ta reda på vad som kan ligga bakom ett visst mönster, en känsla, en sjukdom, beteenden och personligheter. Tidigt kom jag i kontakt med det metafysiska, det fanns influenser omkring mig, som jag minns, släktingar som haft övernaturliga upplevelser och syrran som berättade spökhistorier och hade läskiga böcker, och anden i glaset som vi spelade i klädkammaren med enbart ett stearinljus tänt.
Jag minns att jag någongång i mellanstadiet i skolan satt och spelade kort med kompisar på rasten. Någon utmanade mig att spå med korten, så jag gjorde det. Jag vet inte vart det kom ifrån. Jag var blyg och tillbakadragen och verkligen ingen teaterapa som kunde låtsas. Men spådomen lät trovärdig på något konstigt sätt och flera stod på kö för att få höra om sitt öde...
Nyfikenheten på det dolda ledde mig senare in i astrologi och tarot-kort, som för mig blev ett instrument att förstå vad som låg bakom ett visst beteende hos mig själv och andra. I horoskopet kan man se vilka förutsättningar man föds in i och får jobba med i livet. Utveckling är det som ständigt sker, vad vi än gör, och ibland behöver vi yttre speglar för att komma vidare i en viss riktning. De utmaningarna/kriserna kan man se i efemeriderna, tabeller som beskriver planeternas vandring över himlavalvet, när de kommer och ungefär vad lärdomen handlar om. För mig är astrologin inget man tror på, och inget jag vill pådyvla de som inte har intresse för det. Historiskt sett har astrologin används av kungar och astronomer, filosofer och andra högt uppsatta. Kanske var det med risk för sitt eget liv de stackars hovastrologerna varnade för stundande faror, eftersom ingen faktiskt kan sägas födas in i ett liv utan utmaningar. Vissa har större utmaningar och problem än andra att jobba med, men ingen går fri från sorg och smärta. Astrologin kan användas som ett verktyg för att jobba med sig själv och förbereda sig för de utmaningar som komma skall, så långt det är möjligt. "Väderprognosen säger regn- det är upp till dig att välja att bli blöt eller vara förberedd med ett paraply", kan man kanske säga.
Jag använder inte astrologin lika mycket längre som jag gjorde på 80- och 90-talet. Det fyllde sin funktion i mitt liv då men nångång på 90-talet vände jag riktning och tog en djupdykning in i psykologin och självhjälpsböckernas förlovade land, med titlar som "kvinnor som älskar för mycket" (Robin Norwood), "Efter förälskelsen" (Tomas Böhm), Francesco Alberonis böcker om förälskelse och erotik, John Grays "Män är från mars och kvinnor är från Venus" och många fler. Allt som hade förklaringar till olika personlighetstyper och varför man dras till vissa miljöer och personer.
I den här vevan slog även Oprah Winfrey in på den vägen och hennes shower tog upp dessa ämnen med många intressanta författare och livsöden som passerade revy och inspirerade. Nu i backspegeln kan jag se att det hände något världsomspännande kring millennieskiftet när det gäller folks uppvaknande och förståelsen för sinnet/psyket. Jag var med på det tåget och många med mig.Samtidigt har jag hela tiden haft intresse för den fysiska hälsan och redan 1986 blev jag vegetarian. Jag läste hälsotidningar och provade olika träningsformer.
När jag var liten, på 70-talet, hade jag en bästakompis - Tina, vars mamma var vegetarian. Vi umgicks ofta familjevis och åkte tillsammans på utlandsresor och Tina och jag sov över hos varann, vilket gav mig insyn i en annan värld på många sätt. Jag var känslig redan som liten för djurs lidande, jag räddade små djur och insekter från faror på gatan och skolgården, jag adopterade en vild kattunge som strök runt vårt hus - Kenny. Han blev aldrig helt tam men dök upp under mitt sovrumsfönster och jamade för att komma in, han var bara i mitt rum, åt, sov och kom och gick under många år. Han var min första katt, sedan dess har jag alltid levt med katter, en eller flera och nu för tiden även med en hund.
Min känslighet för djur visade sig även i ätandet av dem, jag klarade inte av sönderplockandet av kräftor t.ex. Idag blir många barn vegetarianer/veganer. Men på den tiden visste man inte hur det skulle gå till; Vad åt man? Var det farligt? Osv... Så jag drog ut på det tills en bok dök upp som inspirerade mig, 1985: "Fit for Life" av Harvey och Marilyn Diamond. Det var ingen vanlig dietbok om att banta, utan mer om olika livsmedels påverkan på kroppen om de blandas, tex sa den - "ät frukt fram till kl tolv, och blanda aldrig proteiner och kolhydrater. Ät inget sent på kvällen och undvik mjölkprodukter" bl a. Bollen var i rullning och steget mot den gröna tallriken tagen. Hälsotidningar skrev om Råkost, Levande föda som Ann Wigmor startade i USA ( idag kallas det Raw food), och kostens betydelse för hälsa och sjukdom.
Då på 80-talet var man i andras ögon lite besvärlig och konstig om man bara åt vegetariskt. Utvecklingen har idag gått framåt här i västvärlden, men det här sättet att äta har varit fullt normalt i alla tider i t ex Indien, som är ett paradis för vegetarianer att resa till. Jag var där 2007 med mina barn och maten var gudomligt god! Menyerna hade gröna prickar för veg.mat och röda prickar för kött/fisk. De gröna prickarna var alltid 2-3 ggr fler än de röda. Man kan ju undra om indierna visste om det var ok att äta enbart vegetariskt innan de började? Eller kan det vara vår trygghetsbaserade, osäkra västvärlds påfund att inte följa sin instinkt utan att först få bekräftat att det är ok... Och samtidigt serveras våra barn pulvermos och korv till lunch hemma och i skolan, som om det skulle vara bra mat. Nu sker som tur är en matrevolution i skolor och hemma, som det verkar.Idag är information, tack vara datorn, lättillgänglig och det är bara att söka upp allt man vill veta, för och emot. Jag vill veta. Jag har läst faktaböcker i hela mitt liv om allt möjligt och kan nu använda nätets sökverktyg och se föredrag på youtube om allt mellan himmel och jord. Senaste året har jag utforskat Ayurveda, en indisk helhetsmetod för hälsa, som inbegriper alla delar av livet och inte enbart kosten. Den är individanpassad och vänligt uppbyggt på goda råd och förslag till förändring. Den används oftast förebyggande men det finns många sätt att förbättra en redan svackande hälsa.
Jag vill framåt, jag vill inte stagnera och jag vill må bra. Det är det som drivit mig hela mitt liv, genom sorger och svek, grusade drömmar och ensamhet, självtvivel, depression och hälsosvackor. Nyfikenheten och vetgirigheten är lågan som brinner i mitt hjärta och som format mig till den jag är. En person i ständig förändring med öppet sinne och som hela tiden vet bättre idag än jag visste igår, som kommer att veta bättre imorgon än jag vet idag. Och det är precis som det ska vara.
Min andra blogg: "Min kropp och jag talar inte samma språk"
Namasté
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar