För mig var astrologin en väg in i självinsikter och känslan av sammanhang. Jag började läsa på om de olika stjärntecknen i artonårsåldern när jag just flyttat hemifrån (1981). Det var spännande att få en slags karta över folks beteende. I själ och hjärta är och förblir jag en beteende-utforskare, astrologin var bara min första väg in i den världen... Såklart var det i början en barnslig lek nästan, något kul vi ungdomar sysslade med för att det var lite kittlande att kunna räkna ut hur någon var eller reagerade i olika situationer, i kärlek mest om sanningen ska fram. "Vem passade ihop med vem?", "Hur kommer framtiden att bli?", "Varför gör han sådär?"...
Men efterhand hade jag läst så många böcker att jag började få en djupare förståelse för det hela, jag såg att det var ett bra verktyg att se varför livet kastar omkull en helt plötsligt, varifrån vissa människor har fått med sig tillit i livet eller en känsla av svek som de sedan upplever spelas upp om och om igen i sina liv. Att man har olika läxor att lära som finns med i ens personliga horoskop. Jag blev mer intresserad av att använda astrologin som astro-psykologi för att förklara dessa sammanhang och visa på sätt att hantera dem. Det näst viktigaste har för mig alltid varit att titta på när kriser i livet har uppstått och vad det skulle ha för mening i personens liv och vilka transiter som ligger framåt i tiden. Transiter är planeternas rörelser över himlavalvet dag för dag och hur de kommer i kontakt med en persons födelsehoroskops planeter. Dessa passager av transiterande planeter har en positiv eller mer prövande energi i personens liv. De kommer när det är dags för tillväxt och uppvaknande, för uppbrott och nya tankar. Ingen människa går fri från prövningar och utveckling i livet, därvidlag är astrologin jämlik, rättvis och obönhörlig. Ingen kommer undan. Den största läraren är Saturnus.
Astrologins historia är flertusenårig. Människan har alltid sökt efter tecken i naturen och på himlavalvet för att förstå skeenden, för att veta när det är lämpligast att så en gröda eller skörda.
Det var i Babylonien som de första människorna vetenskapligt började utforma sin kunskap om stjärnorna. Fynd från flera tusen år f.kr visar på detta, men även grottmålningar från 32 000 år sedan visar på en medvetenhet om månens periodicitet. Från det gamla Egypten finns stjärnkartor bevarade som är daterade 4 200 f.kr.
De kaldéeiska folket var skickliga observatörer och matematiker, de såg att företeelserna på himlavalvet bildade mönster, stjärnorna flyttade sig i bestämd ordning över himlen och planeterna vandrade oregelbundet, men i stort sett planenligt, mot stjärnhimlens bakgrund, och så upptecknades de första efemeriderna- astronomiska tabellerna- över planeternas rörelser. Detta var på 800-talet på den assyriska kung Assurbanipals tid.
När kaldéerna beräknade sitt kosmologiska system delade de upp himlasfären i tolv bestämda fält, som än idag kallas för "hus" och alla tolv husen representerar olika livsområden.
En babylonisk astrolog - Berosus skapade astrologiska skrifter i Grekland ca 150 f.kr och upprättade en skola för astrologer på ön Kos. De utvecklade den kaldéiska astrologin under fyrahundra år och uppfann ett sätt att räkna ut individuella öden baserade på födelseögonblicket, tidigare var detta enbart förbehållet kungen.
Romarrikets astrologer hade stort inflytande över den reagerande kejsaren, men beroende på dennes nycker var det med risk för livet astrologerna tolkade kejsarnas levnadsöden och effekterna av tagna beslut mm. Kejsar Augustus lät slå mynt med Stenbockens tecken. Inte för att han var född i Stenbockens tecken, han var född i september men dyrkade Saturnus som styr över Stenbocken och han bytte stjärntecken helt enkelt...
Romarna firade Saturnalia, som är förstadiet till dagens Julfirande. Saturnalia pågick under en vecka från den 17 - 23 december och innebar fylleri, orgier, gåvor, spel och dobbel, matfrosseri och rituella offer. Allt i ära till Saturnus. Vintersolståndet den 21 december är dagen då Solen går över i Stenbockens tecken och Saturnus tar över och härskar med sitt mörker i dagarna tre. Därav "uppstånden på tredje dagen" -anspelningen i bibeln. Efter tre dagar börjar ljuset att öka för varje dag fram till sommarsolståndet. Den här kampen om mörker och ljus var väldigt central i sagor, historier, sägner, mytologier och i bibeln. Många referenser till astrologin finns kvar i bibeln även om de nu ligger inbäddade i symbolik och omskrivningar.
När sommarsolståndet inträffar kring 21 juni, behövs ingen lampa, det är årets ljusaste natt. Solen har alltid tidigare dyrkats över hela jorden och utan solen skulle inget liv på jorden existera.
Saturnus = Kronos = tid - kronologi, vi är som fast i tiden. Dygnet har sex fyratimmars-perioder, kl 00.00 - 04.00 styrs av Saturnus och står för Nattens härskare, dolda aktiviteter, tjuvar, festande men även nattarbete och kloka insikter.
Saturnus är den sjunde planeten och siffran sju har haft stor betydelse.
Sju är de planeter vi kan se, med blotta ögat, i vårt solsystem - Solen, Månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus som kommer sist. Regnbågen har sju färger. Det är sju sigill som öppnas enligt änglarna. Sju är antalet chakran vi har i kroppen. Vi måste gå igenom alla sju energier - planeter, för att lära oss läxor, för att inse viktiga saker och höja oss över det materiella. Vi måste ta oss igenom de sju andliga utvecklingsstadierna och lära oss att inte styras av dem utan höja oss över dem en efter en.
Sju är också antalet veckodagar:
Söndag- sunday = Solen.
Måndag = Månen.
Tisdag- martedí på italienska = Mars.
Onsdag- mercoledí på italienska = Merkurius.
Torsdag- asaguden Tor = Jupiter i Rom.
Fredag- asagudinnan Freja = Venus i Rom.
Lördag- saturday = Saturnus.
I bibeln finns t.ex Jesus sju ord på korset, de sju sakramenten i katolska kyrkan, Fader vår består av sju böner och Gud vilade på den sjunde dagen när han skapade jorden.
Jag minns min egen svåra Saturnustransit över min Ascendent (i Skytten) och sedan min Sol (i Stenbocken) som var mot slutet av 80-talet och några år in i 90-talet. Man känner av transiter 1-2 år före själva passagen över en planet/punkt. Men just Ascendenten står för första-husspetsen och Saturnus vandring genom det första huset fortsätter att driva igenom en kris som har att göra med ens självbild. Man kan känna att man inte orkar med att ha för mycket omkring sig, man drar sig undan, kanske isolerar sig men även upplever en känsla av att inte kunna nå andra eller vara tillgänglig. Man känner sig ensam men man behöver även få vara ensam. Yttervärldens tempo är alltför betungande.
Själv skaffade jag två av mina barn under denna tid och undslapp på så sätt mycket av yttervärldens krav genom att jag var hemma, jag mådde dåligt och ville inte träffa på folk ens när jag gick till affären. Jag grubblade mycket och fick t.o.m sparken helt oförskyllt från ett ställe, vilket ledde till att jag pluggade lite och sen ramlade in i nästa jobb som jag aldrig annars hade valt.
Saturnus har ett sätt att tvinga en att uppmärksamma det som verkligen betyder något. Förlusterna är egentligen inga onödiga förluster utan istället något man inte längre behöver, även om man kanske tror det i stunden av "förlust" (en relation, ett jobb e.dyl). Syftet med förlusten är att vända blicken inåt och hitta sitt sanna jags mål och mening, en tid av inre växande. Man kan känna sig trött och nedstämd. Men Saturnus jobbar långsamt och metodiskt med att omstrukturera vad han än kommer i kontakt med och i slutänden kommer man ut som en helare människa med större insikter om vad som är viktigt i livet och med en närmare kontakt med sitt inre.
Just nu (maj-13) är Saturnus i början av Skorpionen. Många med Solen eller Ascendenten i Vågen kan ha gått igenom mycket av detta de senaste åren och med en känsla av att det har släppt nu. Skorpioner och de med Skorpion-ascendenter är nu mitt i eller i början av det.
Min andra blogg: "Min kropp och jag talar inte samma språk"
Namasté
