Parallella liv, Big Bang och Strängteorin

Tänk om alla dina val i livet - att bli pilot eller att bli reseledare, att bo kvar på hemorten eller flytta utomlands, att gå på den där festen eller stanna hemma.... tänk om alla de besluten faktiskt blev tagna, bägge två, parallellt, av flera Du?.... Det låter som science-fiction, och har ofta använts som tema i den genren, men ligger det någon sanning i det?...

På 90-talet läste jag Richard Bachs  bok "One", som fortsätter berättelsen om honom och hans tvillingsjäl Leslie (som han berättade om i sin tidigare bok "The bridge across forever") och hur han fick idén till historien genom en fysikbok som hette "Many-worlds interpretation of quantum mechanics". Den fysikboken beskriver som sanning att varje ögonblick delar sig den värld vi känner i en oändlig mängd andra världar, olika framtider och olika förflutna. Enligt fysiken försvann inte den person som valde reseledare istället för pilot, han finns fortfarande, i en annan värld parallell med denna.

Richard Bach  skapade en historia kring detta dilemma med beslut vi tar. Han var nyfiken på att möta sig själv i andra former, i andra liv han valt, han ville se om han kunde säga saker till sitt "förflutna" jag som kunde förbättra livet för hans "framtida" jag.
Tänk om vi kunde möta den vi var innan vi gjorde våra värsta misstag eller smartaste drag? Tänk om vi kunda varna, tacka eller fråga dem vadhelst vi ville...

Då -1992 - när jag läste boken första gången hände någonting med mig, minns jag. Jag ville att det skulle vara så, det kändes spännande att det liv jag väljer att se som nuet bara är ett av alla val jag tagit... Det kanske fanns någon annan Christina som valde helt annorlunda... Men framför allt fastnade jag för möjligheten att prata med mitt gamla jag, att skriva ett brev från framtiden till mig själv på 80-talet och ge råd och förklara konsekvenser av val jag tog eller inte borde ta...
Jag kan inte påstå att jag riktigt förstod det hela, det var mest en fascinerande tanke och fantasi är alltid kul att leka med.
Nu tjugo år senare blir jag nyfiken av en helt annan anledning, av kopplingen till vad vetenskapen kan bevisa och forskar kring. Det känns inte längre lika obegripligt, även om jag aldrig blir matematiker och kan begripa hur en sådan hjärna fungerar som kan räkna ut med ekvationer vad som rimligen bör finnas därute i universum, och hur det hela började här på jorden. Men att forskarna nu vågar stå för att det finns parallella liv med allt "flum" som det väcker till liv i oss vanliga dödliga, gör att det blir mycket mer spännande att leva och låta fantasin ta plats... För vad är fantasi egentligen???

Här kommer en kort beskrivning av vad (vissa inom) fysiken idag säger:

Sedan 1920-talet har forskarna försökt förstå var exakt olika partiklar, såsom elektroner, är placerade. De upptäckte att det inte var möjligt att kartlägga, de hade nämligen ingen given plats, de fanns på flera platser samtidigt.  Det är verkligen möjligt för partiklar att befinna sig på flera platser samtidigt och den enda förklaringen forskarna kunde komma fram till är att partiklarna inte bara existerar i vårt universum utan i flera parallella världar som det finns ett otal av, världar som var något olik den andra.
Man kan säga att i en värld lever du det liv du har nu, i ett annat är du inte ens född, i ett parallellt universum blev inte Obama president, i ett annat universa lever Elvis ännu....

I flera decennier har forskarna varit ovilliga att ta det här till sig, även fast det är de själv som har kommit fram till detta genom matematiska uträkningar. Det är matematiken  som pekar i den här riktningen och till slut på 80-talet tog det fart igen och de gamla parallella universums teorierna  kom tillbaka i fokus.

När Einstein  dog hade han på sitt bord en avhandling, en början till en "teori om allt", idag finns den teorin  och den kallas "Strängteorin".
Man hade tidigare trott att allt i universum var skapat av pyttesmå partiklar när forskarna plötsligt kom på att de tittat på fel saker. Partiklarna var egentligen små osynliga strängar.
Om man slår på en gitarrsträng på ett sätt får man en viss frekvens, om man slår den på ett annat sätt så får man en annan frekvens... Världen är uppbyggd på dessa strängar, som noter av musik, som om universum är en enda symfoni. Man kunde ur detta förfina Big Bang teorin och fundera på vad som fanns innan  Big Bang.

Vi tänker normalt sett på oss själva som levande i en tredimensionell värld,  vilket betyder att vi kan röra oss i tre riktningar: höger/vänster, upp/ner och framåt/bakåt. Fysiker vill lägga till flera dimensioner, och tex Einstein ville lägga till en fjärde dimension - tiden.  Snart föreslogs en femte dimension -rymden, och sedan en sjätte osv...
De extra dimensionerna var utrymmen i universum som vi ej kan uppfatta för att de är mikroskopiskt små, men forskarna ansåg ändå att de fanns där.
Sträng-teoretikerna var säkra på att det fanns tio dimensioner - nio rymddimensioner och en tidsdimension. Men något stämde inte med ekvationerna och till slut la man till en elfte dimension och allt föll på plats.
Allt detta ledde sedan till insikten att hela universum är ett membran.  Det kom att kallas Membran-teorin eller M-teorin... M kan även stå för matrix-, moders-, magiska-, mystiska-teorin mm.

Den elfte dimensionen är pytte-pytte liten, bara en triljondel av 1 millimeter! Men den finns överallt omkring oss, den är närmare din hud än dina kläder är. Och ändå kan vi inte uppfatta den. I det här mystiska utrymmet flyter vårt membranuniversum.

Men det fanns frågetecken kvar. Varför var tex gravitationskraften  på jorden så svag jämfört med andra krafter som exempelvis magneten som drar till sig en nål och håller fast den. Vi har hela jordklotet som "magnet" som håller oss på plats och ändå är det inte svårt för oss att plocka upp något från marken (det sugs inte tillbaks mot marken så att vi måste dra bort det) eller att hoppa upp och ner.
Vad beror det på?... Kunde det vara så att gravitationen läcker  från vårt universum till det tomma utrymmet i den elfte dimensionen? Eller var det kanske så att det membranuniversum som fanns i ena änden av den elfte dimensionen hade ett till membranuniversa i andra änden, och att vårt universum inte läckte gravitationskraft till membranet utan från membranet till oss? Där i membranet är gravitationen lika stark som andra krafter men när den väl når oss är den bara en svag signal av sitt ursprung.

Alla kalkyler och uträkningar som världens alla vetenskapsmän jobbat med i åratal fick plötsligt sin lösning när de la till denna elfte dimension - parallella universa var vad allt byggde på.

Alla parallella universum är nära vårt men vi är inte medvetna om dem. De kan vara totalt olika med helt andra naturlagar än våra och några av dessa universum kan se ut som vårt.

Men vad orsakade egentligen Big Bang?
När två parallella världar kolliderar så uppstår ett Big Bang tror många forskare idag. Membranen är vågiga till formen och  kolliderar i vågor med varann vilket leder till att materia i rymden skapas, - planeter, vintergatan och klumpar mm. Man tror nu att Big Bang bara är en av flera redan skedda, fortfarande pågående och framtida kommande Big Bangs.
Vårt universum existerar parallellt med miljarder andra världar som skapas eller redan existerar. Vi är bara en enda liten bubbla i ett hav av andra badskumsbubblor...

Så här säger en forskare: 

Parallella universum kan visst finnas. Max Tegmark, professor i astrofysik, talar om fyra olika nivåer, där nivå ett är det enklaste, med en värld liknande vår. Förr brändes människor på bål för sådana teorier och ideérna är fortfarande kontroversiella.

Just nu sitter en person som ser ut precis som du, på en planet som ser ut som jorden, i ett likadant solsystem och en likadan galax, och har precis som du läst de första raderna i den här artikeln. Fram till nu har era liv varit identiska. Men nu slutar din dubbelgångare att läsa och bläddrar vidare fram till serierna, medan du läser vidare.

Situationen är välkänd från science fiction-litteraturen och från filmer som "Sliding doors" och "Spring Lola". Men är det bara fria fantasier? Inte alls, menar svensken Max Tegmark, professor i astrofysik vid University of Pennsylvania i Philadelphia. Max Tegmark är framgångsrik kosmolog och expert på teoretiska beräkningar av universums egenskaper, och har skrivit en stor artikel om parallella universum i tidskriften Scientific American.

Det är intressant att vetenskapen har öppnat upp för att vara nyfikna på ett så flummigt ämne som det här. Och man slipper sitta och traggla med tunga fysikböcker för att begripa ett litet hum om vad det forskas om i ämnet eftersom de använder ett enklare sätt att lära ut nuförtiden genom tv-program som t ex Discovery channels "Through the wormhole", med Morgan Freeman, som finns att se på You Tube.

Kan det vara så att vi alla egentligen vet att livet inte är en enkel sträcka mellan födsel och död? Kanske får vi ibland glimtar av andra livsval vi gjort i parallella världar genom våra drömmar eller när vi upplever dèjá vu? Du vet, när du plötsligt upplever att det som just hände har du upplevt förut? Många tror så... Det är en kittlande tanke och varför inte?... Låt fantasin flöda!

Ur "One":
Det var inte förrän vi satt säkra i vår hyrbil på väg till hotellet som någon av oss förde frågan på tal. "Jaha", sa Leslie när hon brummade oss upp på påfarten till motorvägen till Santa Monica. "Ska vi prata om det här eller inte?"
"På konferensen?"
"Någonstans", sa hon.
"Vad skulle vi säga? En kul sak hände oss på väg till mötet; vi stannade mitt i luften i tre månader, inlåsta i en dimension där det varken finns rum eller tid utom ibland när det verkar som om det finns och vi upptäckte att alla är en aspekt av alla andra för medvetandet är ett och förresten är världens framtid subjektiv och vi väljer vad som ska hända hela världen genom vad vi väljer att genomföra för oss själva tack så mycket några frågor?"
Hon skrattade. "Så snart ett antal människor i det här landet blir överens om att det kanske inte är omöjligt för en människa att ha mer än en livstid, så kommer vi här och säger att nej, alla har ett oändligt  antal livstider och de är alla igång samtidigt! Det är bäst att inte ge sig in i något sådant. Låt oss behålla det som hände för oss själva."
"Det är inte nytt", sa jag. "Kommer du ihåg vad Albert Einstein sa? För oss troende fysiker,  sa han, är distinktionen mellan förflutet , nutid och framtid bara en illusion, om än en envis sådan."
"Sa Albert Einstein det?"
 "Och det är inte ens hälften! När helst du vill höra något otroligt, fråga en fysiker. Ljuset böjer sig; rymden kröker sig; klockor på raketer går saktare än klockor hemma; delar man en partikel får man två av samma storlek; skjut av ditt gevär i ljusets hastighet och inget kommer ur pipan... Vi kastar inte precis det här helt oförhappandes på världen, du och jag. Alla som läser kvantmekanik, alla som någon gång lekt med Schrödingers katt..."
"Men hur många älskare av Schrödingers katt känner du?" sa hon. "Hur många människor är det som kryper ihop en kulen natt med sin funktionsanalys och sin kvantfysik? Jag tycker inte vi ska prata om det. Jag tror inte någon skulle tro oss. Det hände oss, och till och med jag undrar om det är sant."
"Min kära skeptiker", sa jag. Men jag undrade också. Tänk om allt var en dröm, en ovanlig gemensam dröm, mönstret, och Pye och... tänk om allt bara var fantasier.
Jag kisade med ögonen mot trafiken, prövade vårt nya perspektiv. Var det vi som satt i den där svartglasade Mercedes-limousinen? Vi i den rostiga Chevroleten som stannat vid vägkanten, med kokande kylare? Vi där nygifta? Vi som kom där bredvid, med rynkande pannor, påväg till någon blivande brottsplats, mördare i våra hjärtan? Vi försökte se dem som oss själva i andra kroppar, men det gick inte. De var alla avskilda och okända, förpuppade i rullande stål. Jag kunde lika lite föreställa mig oss i lyx som i fattigdom, trots att vi upplevt bådadera. Vi var bara oss själva, tänkte jag, och ingen annan.

Forskare som pratar om ämnet:

Brian Greene, strängteoretiker.
Hugh Everett, fysiker.
Paul Steinhardt, teoretisk fysiker och kosmolog.
Nicodem Poplawski, teoretisk fysiker.
Max Tegmark, fysiker och kosmolog.
Michio Kaku, teoretisk fysiker och specialiserad i strängteorin.

Filmer på temat parallella universa:

The Golden Compass, 2007.
The Cronicles of Narnia, 2005.
Donnie Darko, 2001.
Pan´s Labyrinth, 2006.
The Family Man, 2000.
Another Earth, 2011.
The 10th Kingdom, 2000.
The Butterfly Effect, 2004.








                                                                                     



                                                                                     Namasté

Yoga, meditation & pranayama mot stress

När jag var liten, kanske åtta-nio år, sa min mamma att sköldpaddan lever så länge som uppåt 150 år, för att den andas så långsamt. Kanske hade hon läst om det i prenumerationsboken "Reader´s digest" ("Det bästa", på svenska) som jag ofta bläddrade i och som hade spännande historier och annat. Av någon anledning så fastnade jag för det där och började träna på att andas långsamt. Jag låg länge innan jag somnade och tog långsamma, djupa andetag, med förhoppningen att förlänga mitt liv, får jag förmoda. Idag kan jag se att det jag höll på med var yogans andningsövningar - Pranayama, som idag har återkommit till mig genom mina studier i Ayurveda. En liten cirkel som har slutits, tack vara min öppensinnade mor, som även hade en lite bok om yoga i sina ägor.

Jag har alltid prövat min kropps begränsningar och dess mobila möjligheter. Jag och mina kusiner lärde oss, av deras mamma som gick och läste till naprapat på 70-talet, att knäcka fingerleder och vi satt i lotusställning, gick i brygga och töjde och bände på alla leder som gick.
Hemma hade vi en stång i hallens dörrhål (dörrtrapets), som jag hängde i i knävecken och gjorde armlyftningar i, och utanför huset, mellan garaget och villan hade mamma hängt en trapets åt mig, där svingade jag ofta fram och tillbaka.  På skolgården fanns också klätterställningar som vi tjejer snurrade på och gjorde akrobatiska volter i. Jag blev ganska stark av det och klarade av en del brottningar med killar som tog kontakt genom att knuffas och brottas istället för att prata...

Tyvärr så fastnade jag inte tidigare för yoga eller pranayama -  som jag har provat på då och då under mitt liv, bl a inför mina förlossningar. Jag ägnade mig istället åt workout, aerobics, styrketräning, jogging och dans. Efter träning har jag i och för sig alltid stretcha hemma framför tv´n. Flera stretchpositioner är direkt tagna ur yogan. Även Pilates och en videokassett jag köpte som hette Callanetics, har inspirerats av yogapositioner.

Idag gör jag yoga-asanas  (ställningar) några gånger i veckan. Jag har märkt att det ger ett lugn i kroppen, att vikten lättare håller sig där jag känner mig bekväm med den, att sinnet känns närmare källan, det andliga. Jag springer några gånger i veckan för konditionen och jag har precis börjat med source-meditation  2 ggr/dag, för att dra ner på stress och i förlängningen allting som stress kan leda till, vilket enligt vissa forskare innebär all ohälsa i princip. Stress är så skadligt för att den sparas i cellminnet och vid hög belastning stängs immunsystemet av och därmed kan sjukdom börja utvecklas.

Vad är stress?
Fysiologisk stress är kort och gott när vårt nervsystem är ur balans. Centrala nervsystemet kan liknas vid en bil. Om man hela tiden trycker gasen i botten kommer bilen till slut att gå sönder. Gaspedalen är gjord för att samverka med bromsen och för att det ska råda balans mellan de två.
Nervsystemet  har två delar, ungefär som gasen och bromsen. Gaspedalen kan liknas vid det sympatiska nervsystemet  (som varvar upp kroppen), och det parasympatiska nervsystemet  fungerar som en broms (som saktar ner farten).
Den större delen av nervsystemet kallas för det autonoma nervsystemet. Autonom betyder automatisk och är något vi inte behöver tänka på, det sker automatiskt.
Du tänker t ex inte på hur maten du nyss åt färdas genom tunntarmen. Du behöver inte tänka på att flytta den till nästa del av tarmen. Du behöver inte tänka på att tillsätta amylas för att bryta ner protein eller på att tillsätta lipas för att bryta ner fett. Du behöver inte tänka på att öka insulinproduktionen för att hantera överflödigt socker. Du tänker inte på hur njurarna gör sig av med överflödigt salt om du har saltat för mycket på maten. Du tänker inte på hur levern tar hand om de ev. bekämpningsmedel som fanns i grönsakerna och inte heller hur immunförsvaret bekämpar de bakterier som kom in i kroppen tillsammans med maten... osv.

Allt handlar om balans. Det finns två delar av det autonoma nervsystemet: Det  parasympatiska nervsystemet  som handlar om växande, läkning och underhåll - allt det vi inte registrerar men som hela tiden pågår. Sedan har vi det sympatiska nervsystemet, som ska användas mer sällan, det handlar om vad vi kallar "fly eller fläkta". Det kan liknas vid brandlarm, något som ska gå igång för att rädda vårt liv om vi är i fara.
När du går in i fly eller fläkta-tillståndet händer det många saker i kroppen. Blodflödet dirigeras om - det går inte längre till magen för att smälta maten. Det går inte längre till frontalloberna i hjärnan för att tänka kreativt. Det går inte längre till njurarna eller levern.
Merparten av blodet går nu till musklerna eftersom din kropp tror att den måste slåss eller springa fort från det som hotar dig. Just då behöver du inte smälta maten i magen eller rensa ut gifter ur levern, balansera elektrolyterna i njurarna eller tänka kreativa tankar, för om du inte överlever de närmaste fem minuterna är det inget av detta som spelar någon roll.

Även om syftet med de här förändringarna är att rädda ditt liv, kan de, om de genom ständig stress får pågå under en längre tid - orsaka skador på kroppens organ och system, i synnerhet immunförsvaret. Våra celler får varken syre eller näringsämnen, och inte heller kan de göra sig av med gifter eller slaggprodukter när de befinner sig under stress. Allting avstannar utom det som är nödvändigt för att överleva.

Vad är syftet med immunförsvaret? - Att bekämpa bakterier, virus och svamporganismer, göra reparationer och förstöra abnormala celler (cancerceller). Om det avstannar fem minuter för att rädda ditt liv, så gör det inget, men att ständigt leva i ett tillstånd av  fly eller fäkta  är farligt för hälsan.

Stressen styrs av det centrala nervsystemet, närmare bestämt hypotalamus-hypofys-binjureaxeln. Hypofysen utsöndrar hormoner i blodet och hypotalamus är hjärnans bearbetningsenhet med koppling till det limbiska systemet - hjärnans känslocentrum.
Stresshormoner som kortisol och adrenalin  frisätts och kan mätas i blodet. Av försökspersoner som sa att de inte kände sig stressade, visade ett test att över 90% av dem befann sig i ett tillstånd av fysiologisk stress som kan leda till sjukdom.

Sting med fru utövar Yoga

Vad är Yoga?
Yoga är ett urgammalt system som kombinerar kropp, själ och sinne. Det utvecklades i Indien för sisådär 5000 år sen, några munkar som mediterade timme ut och timme in märkte att de blev stela i lederna och började utforma vad som senare blev yoga.
Yoga är en komplett världsbild som kombinerar filosofi, religion, livsstil, yrke och personlig utveckling. Yoga innebär fysiska övningar tillsammans med andningsövningar och avkoppling.




Hälsofördelar med Yoga:
Ökad lungkapacitet.
Bättre syresättning.
Starka, viga muskler och mjuka leder.
Mindre stress, oro.
En fysiskt balanserad kropp.
Starkare skelett med högre bendensitet.
Bättre balans och koordination.
En vacker hållning.
Hjärnan stärks, minnet förbättras och du blir gladare genom att kroppen släpper ut endorfiner.

Om du lider av stressrelaterade sjukdomar kan du idag få yoga utskrivet på recept. Så bra är yogan för att avlasta kroppens system och få den att börja läka igen.

Andningen:
När du är rädd eller stressad så andas du ytligt och högt upp i bröstkorgen, ditt blod syresätts dåligt och du kan bli yr.

Att andas rätt är bra för:
Musklernas och cellernas syresättning.
Immunförsvaret, minskar skadliga bakterier och virus.
Ämnesomsättningen.
Blodcirkulationen ökar.
Verkar avslappnande och motverkar stress.
Motverkar emotionella obalanser, depression.
Motverkar hjärtsjukdom och stroke.
Masserar de inre organen och ger bättre tarmfunktion.
Bättre energiförbränning.
Lättar på återhållna känslor, blockeringar och negativa vanemönster.
Ökar livskraften, förhöjer självkänslan.
Centrerar dina inre energier, skapar balans mellan kropp och psyke.
Renar kroppen från slaggprodukter och toxiner, avlastar njurar och lever.

Pranayama - andningsövningar:
Ofta andas vi fel och inte tillräckligt djupt. För att få en avslappnande och återhämtande effekt kan du prova djupandning. Du andas då optimalt och använder lugnorna fullt ut. Det frigör endorfiner, är blodrenande och avstressande. Du kombinerar bukandning, bröstandning och nyckelbensandning. Luften fyller hela lungorna, buken höjs, bröstkorgen utvidgas och höjs samt nyckelbenet höjs.

¤ Dra in luft genom näsan så magen höjs. Fyll sedan på med luft i lungorna så att bröstkorgen spänns ut  och fortsätt ända upp i halsen. Håll andan en stund. Andas ut i omvänd ordning.
Djupandning ger en lugnande effekt på kroppen.

Kraftandning. En snabb stressupplösare du kan använda flera gånger per dag, som tar bara ca. 10 sekunder:

1. Gradera din stress på en skala 0 - 10, där 0 är lägst.
2. Håll ihop händerna i en position som känns bekväm.
3. Koncentrera dig på stressen du vill bli av med - fysisk, känslomässig eller själslig.
4. Andas kraftfullt i 10 sekunder:
 ¤ Andas in och ut snabbt och kraftfullt med magen, genom munnen.
 ¤ Visualisera något positivt under tiden du andas, t.ex en fridfull scen eller ord som lugn, tålamod.

Att gradera känslan är ett bra verktyg för att se skillnad från gång till gång.

Robbie Williams utövar yoga och meditation

Meditation.
Med hjälp av funktionell magnetröntgen har forskare kunnat visa att meditation är avkopplande för hjärnan. Under själva meditationen sänks aktiviteten i delar av hjärnan som är inblandade när vi dagdrömmer, vid psykiska tillstånd av autism och schizofreni, uppmärksamhetsstörningar, och vid bildandet av den plack som anses ligga bakom demenssjukdomen alzheimers.
Meditation är återhämtning  och reparation av gamla känslominnen, sömnrester och ohälsa.

Vad som händer i kroppen vid meditation:
Du får en regelbunden återhämtning som:
Motverkar stress.
Stärker immunförsvaret.
Gör att utrensningen i kroppen fungerar bra.
Ger dig ny kraft.
Gör att du känner dig utvilad.
Gör att du får en bättre kontakt med dig själv.

Russel Brand mediterar

Svenska flygvapnet har gjort ett test på piloter med dåliga resultat i DMT-testet (defence Mechanism test). För att bli en bra pilot bör man inte ha försvarsmekanismer som medför felbedömningar i svåra, stressade situationer (haveribenägna). Missar man i testet får man ingen ny chans eftersom man inte anses kunna förbättra personligheten.
Man testade ett antal piloter som fick meditera i ett år och göra om testet. Man fann en markant förbättring hos samtliga. Meditationen läkte djupt liggande psykiska störningar som med traditionell psykoterapi  hade tagit minst 20 år att reparera.



Jag är en lugn person som sällan blir uppjagad eller får panik. Jag har ett lugnt liv, har aldrig festat särskilt mycket eller haft många åtaganden eller aktiviteter. Så jag trodde i min enfald att jag inte var stressad alls eller knappt kunde bli stressad. Men jag hade fel.

Nu vet jag att jag bär på stress över händelser på arbetsplatsen och i privatlivet, oro över mina barn och husdjur osv...

Att meditera dagligen, utöva yoga, äta sunt, tänka snälla tankar, utvecklas mentalt och andligt och ha goda relationer, är vad jag har som rättesnöre i mitt liv nu för tiden. Att unna sig massage och andra kroppsbehandlingar är också befrämjande för hälsan.
Men eftersom jag är en person som behöver veta varför någonting ska vara bra för mig så söker jag information eller går kurser. Jag har (light-) mediterat flera perioder i mitt liv, lyssnat på guidade kassettband och jag minns att jag nyfiket lyssnade på mammas självhypnos-LP:"att sluta röka" på 70-talet, av den berömda Lars-Eric Uneståhl (på B-sidan var det en annan typ av självhypnos). Men jag hade inte tillräckligt med konkret information om varför det skulle vara välgörande, förrän nu, när jag har gått på Source-meditationskurs på Ayurveda akademin.
Nu förstår jag att sinnet går till källan av olika spänningar, smärtminnen, nervknutor och olika blockeringar man samlat på sig i sitt liv, och löser upp dem varsamt men metodiskt. Meditationen är som en dammsugare som gör rent inom mig. Och skräp är som bekant en färskvara som ständigt behöver hållas efter, annars blir det övermäktigt att rensa! Polletten har trillat ner och jag har anammat det hela fullständigt. Sköldpaddan är äntligen tillbaka för att ledsaga i mitt inre...

Marilyn Monroe

Kända personer som mediterar:
Jeff Bridges, skådespelare.
Paul Mccartney, musiker, sångare.
Clint Eastwood, Skådespelare, regissör.
Tina Turner, sångerska, skådespelare.
Orlando Bloom, skådespelare.
Richard Gere, skådespelare.
Albert Einstein, 1879-1955, vetenskapsman.
Jerry Seinfeld, komiker.
Will Smith, skådespelare, artist.
Keanu Reeves, skådespelare.
Halle Berry, skådespelare.
Russel Brand, skådespelare, komiker.
Tomas di Leva, artist.

Robert Downey Jr.

Kända personer som utövar Yoga:

Lady Gaga, artist.
Jennifer Aniston, skådespelare.
Sting, artist, musiker.
Jon Bon Jovi, artist, musiker.
Michelle Williams, skådespelare.
Hillary och Bill Clinton, politiker.
Katy Perry, artist.
Madonna, artist.
Drew Barrymore, skådespelare.
Ricky Martin, artist.
Robert Downey Jr, skådespelare.
David Duchovny, skådespelare.
Forest Whitaker, skådespelare.
Loreen, artist.
Colin Farrell, skådespelare.
Robbie Williams, artist.
Ashton Kutcher, skådespelare.
Jim Carrey, skådespelare.
Malin Berghagen, skådespelare mm.
Agneta Sjödin, tv-personlighet, författare.



Min andra blogg: "Min kropp och jag talar inte samma språk"
                                                                                        

                                                                                       Namasté

Förälskelse och sökan efter vår soulmate

När jag var fjorton år träffade jag min "Heathcliff", som jag trodde... Jag var ung, oerfaren, blyg, förvirrad. Jag sökte vem jag var, vad jag var och hur jag skulle leva mitt liv. Borta var kärleken till hästar och Donny Osmond, nu var det den verkliga kärleken som skulle upplevas...

En gång när jag var hos en indisk spågubbe sa han att jag alltid tycktes dra till mig de allra mest besvärliga kärlekarna, och det hade han rätt i. Jag hade inget omdöme alls, känslorna styrde och det blev kaotiskt.

När jag var i tjugoårs-åldern hittade jag böcker och tidskrifter om tvillingsjälar. Det lät så romantiskt att man en gång i urtiden hade varit en del av en helhet. En dag ville helheten av nyfikenhet uppleva något mer så den bestämde sig för att dela på sig i två olika delar, en kvinnlig del och en manlig del. Två olika energier som gick åt olika håll för att söka något nytt men som sedan fann sig liv efter liv sakna och längta efter sin andra hälft och söka med ljus och lykta efter henne...

Nog var det min andra hälft jag träffat, trodde jag i min enfald, så stark som min kärlek till honom var. Men där fanns så mycket sorg och smärta också, så till slut gick det inte mer. Vi var alltför dysfunktionella med varann. Efter femton år av kaos gick vi skilda vägar för gott och har aldrig setts igen sen dess.

Richard Bach skriver i sin bok "A bridge across forever" om sin sökan efter sin soulmate. Han är en ensamvarg som bara vill flyga sina flygplan och ha sin frihet att komma och gå som han vill. Han har en lista på kvaliteter som han vet att hans tvillingsjäl kommer att ha och han söker efter henne världen runt. Om kvinnor han möter inte passar in i den bilden han målat upp drar han vidare. Han ser inte att hans goda vän, en kvinna som han spelar schack med och kallar sin vän, en som står honom närmre än någon annan någonsin gjort, är den där tvillingsjälen han söker. Hon är inte exakt allt som står på hans lista. Och han är inte medveten om sin egen avvisande attityd, sin mur mot omvärlden som stänger henne ute så att det till slut nästan är för sent. Så att han till slut nästan förlorar henne helt...

Det finns en man som har lagt ner mycket forskning för att kartlägga förälskelsens alla faser. Han heter Francesco Alberoni, och han säger så här:
Det är en typisk känsla i förälskelsen att känna att man blir hel av den man älskar, plötsligt har man funnit den som kan fylla tomrummet inom en och som gör en hel.
Förälskelsen är livsglädjens seger som utgör en drivkraft mot framtiden. Den är en upplevelse av uppvaknande, då allt tycks möjligt. Förälskelsen är ett "jag" som håller på att bli ett "vi".

Vi blir förälskade när vi är redo att lämna en erfarenhet som redan är färdigupplevd och utsliten och vi har livsimpulsen att göra en ny utforskning, att byta liv. Det är när vi är redo att använda oss av färdigheter vi ännu ej utnyttjat, utforska okända världar och förverkliga drömmar och önskningar vi tidigare avstått ifrån.
Vi blir förälskade när vi är djupt otillfredsställda med livet, med nuet och när vi har gnistan inom oss att börja ett nytt led i vår existens. Att bli förälskad innebär att välja någon framför andra, att uppleva den andra som outbytbar, som ej går att jämföra med andra.

För att förälskelse ska äga rum krävs därför ett missnöje med nuet. Att det långsamt byggs upp ett spänningstillstånd och en utlösande faktor i form av den rätta personen som dyker upp.
Förälskelse äger rum när vi möter någon som hjälper oss att växa, att förverkliga nya möjligheter och gå i en riktning som motsvarar både våra inre behov och den yttre påverkan vi utsätts för.
När vi blir förälskade får vi ett otroligt informationsflöde av den andre. Vårt inre fylls av ett helt nytt liv, en ny värld vi upplever genom den andres liv. Vi blir inte förälskade i vårt förflutna, utan i en framtid man kan skapa. Vi blir förälskade i den som gör det möjligt för oss att bli den vi har förberett oss för att bli.

Det kan låta motsägelsefullt, men vi gör alltid motstånd mot kärleken och mot impulsen att ge efter. Vi uppfattar inte stimulanserna som driver på oss. Det kommer dock ett ögonblick då vi överger vårt försvar, då vi öppnar oss och ger efter. Förälskelse är inte en handling utan en process. Den är ett successivt förlopp av upplevelser och frågor, ängslan och prov.

Kärlek uppstår när vi möter en person som besitter de egenskaper som är viktiga för oss, den som tillfredsställer våra innersta önskningar, drömmar och ambitioner som har bildats under livets gång. Förälskelsens kärlek tar sig skepnaden av något som tar oss i besittning, som binder oss mot vår vilja, ibland som ett vanvett, som en sjukdom vi vill bli fri ifrån.

Ofta är det så att vi inser att en person är oumbärlig för oss endast när vi riskerar att förlora henne... I förlusten inser vi att vi älskar någon som vi i själva verket älskat redan innan. Vi får grepp om kärleksobjektets betydelse för oss och bandet stärks till personen.

I begynnelsestadiet är den första upplevelsen häpnad. Vi är häpna över det nya ljuset som plötsligt tänts där i den alldagliga världen. Ibland kan vi uppleva sorg, över att ha levt så många år i en känsla av tomhet, eller ovisshet som snart förbyts till stor glädje. Vi känner all livskraft flöda inom oss och som magi blommar vi upp igen. Genom den vi älskar får vi kontakt med det kreativa, med naturen, med kosmos och vårt vanliga språk blir otillräckligt för att uttrycka alla känslor och vi upptäcker spontant poesins och myternas språk.
Att den vi älskar älskar oss tillbaka upplever vi som ett sorts mirakel, en nåd, en dröm som när som helst kan skingras.

I början är förälskelse inte ett konstant tillstånd utan en successiv följd av glimtar och visioner. Ibland tror vi att det bara var en förblindelse. Vi är osäkra, vi söker den älskade men vill även klara oss utan. I ögonblicken av lycka finns även rädslan att förlora oss själva i form av underliga tankar som -"Jag har uppnått det högsta jag någonsin kommer att få, nu kan jag gå tillbaka och vara som jag var innan och bara ta med mig minnet av det. Jag har fått vad jag önskade och det räcker för mig". Eller man vaknar och har en känsla av att inte längre vara förälskad. -"Allt är slut, det var bara en illusion". Men i nästa stund tänker vi plötsligt  på den älskade och inser att vi längtar desperat efter henne. Vi blir skräckslagna vid tanken på att hon inte längre vill veta av oss och rusar iväg och ringer henne med hjärtat i halsgropen.

Det finns bara ett sätt att få reda på om vi verkligen är förälskade: att hålla sig borta, försöka att klara sig utan den älskade och se vad som händer. Om vi inte kan vara utan henne, om vi grips av sann desperation så innebär det att vi verkligen älskar.

Tvärtemot vad många tror så dyker inte förälskelse upp på ett soligt och triumferande sätt. Den gör sig gällande bara genom att övervinna hinder, kringgå dem, genom att ta sig fram på snåriga stigar. Den sanna kärleken banar sig väg undan för undan mitt ibland ovisshet och svartsjuka och genom att övervinna triangelsituationer. Hindren väljer de starkaste formerna av kärlek. En kärlek med förhinder är en kärlek som har bestått proven och de prov vi frivilligt utsätter vår kärlek för är ett hinder som tjänar till att skilja det sanna från det falska. Om den ena tvekar men den andra står kvar och låter sin älskade förstå att hennes kärlek är äkta så kan tvivlen sköljas bort och undan för undan accepterar den andre och slutar att fly.
Sedan börjar man att mötas, utforska, analysera och tolka varandra och man söker efter likheter och försöker överbrygga olikheterna för att nå en gemensam plattform där bägge kan acceptera varandras gränser för hur långt vi är villiga att kompromissa och ändra oss själva för att få ett gemensamt projekt att sträva mot tillsammans....

Jag har nog tyvärr varit lite som Richard Bach. Jag har haft mina idéer om hur min tvillingsjäl ska vara och jag har haft en tjock mur mot omvärlden. För några år sen började jag att fundera över en person jag var hemligt kär i som tolv-åring. Då i mellanstadiet var det ju lek inblandat i all kärlek. Folk skickade lappar och frågade chans på varann. Det lektes mörkerlekar på hipporna och man dansade tryckare. Men jag var för blyg för sånt. Jag låtsades som ingenting men jag visste att han var förtjust i mig. Jag fick vykort från honom ibland som jag har kvar än idag. Han skrev att han älskade mig.

Vad blev det av honom, började jag fundera på. Jag sökte och hittade honom genom nätet och så småningom fick vi lite mailkontakt och utböt det vanliga om hur livet hade blivit och lite minnen från dåtiden. Det var lustigt hur väl vi synkade med varann i breven. Jag upplevde mig lyssnad på, sedd och hörd och min nyfikenhet steg. Breven blev långa och tillslut skrev vi dagligen...
Det som sedan hände var som en saga... Vi träffades och allting föll på plats, våra hjärtan passade ihop och den gåva han gav mig var den sanna kärleken. Alla faser av tvekan, tvivel, häpnad, mirakel, poesi, framtidsplaner, likheter och förundran gick vi igenom. Och vi kände livet flöda igenom oss som var vi en och samma. Han sa jag var hans soulmate. Kanske var jag det. Kanske vet man inte säkert när hindren är så stora att inte ens kärleken kunde få oss att överbrygga dem... Han är så nära jag någonsin kommit i mitt liv att vara med min egen själs-frände.

När jag var fjorton trodde jag att det var styrkan i mina känslor som avgjorde att vi var delar av en helhet. Nu ser jag att det är stor skillnad på starka känslor och en känsla av att vara synkad med en annan, att känna frid och ro tillsammans med någon, att känna att man platsar bredvid varann.

Idag är platsen bredvid mig tom och jag saknar att ha honom där, att prata med honom och finnas i hans liv. Men jag kan ändå känna hans närvaro i mitt liv väldigt ofta. Som ett osynligt band som sträcker sig genom tid och rum.

Vissa säger att en soulmate är en person man möter i livet och som får en att växa, som inspirerar en till förändring men som man sällan delar livet med. Att man finns i varandras hjärtan hela tiden men inte i varandras liv, så som man skulle önska. En soulmate är någon man älskar villkorslöst och som man vet i sitt hjärta och i sin själ älskar en tillbaka. De stunder man har kontakt talar själarna samma språk och bägges hjärtan är öppna och leder en till utveckling, granskning, tillväxt.

Vissa tror så... Men jag väljer att fortsätta tro att jag ska finna min soulmate en vacker dag. En soulmate som är redo att bli en enhet igen, att dela livet med, att gå sida vid sida, att älska...


Synonymer: Soulmates, Twinsouls, Soulconnections, Twinflames, tvillingsjälar, själsfrände.

Filmer på temat soulmates:

"Bridges of Madison county", med Meryl Streep och Clint Eastwood, 1995.
"Made in heaven", med Timothy Hutton och Kelly Mcgillis, 1987.
"Still breathing", med Brendan Fraser, 1997.
"The lakehouse", med Keanu Reeves och Sandra Bullock, 2006.
"Somewhere in time", med Christoffer Reeve, 1980.
"P.S I love you", med Hillary Swank, 2007.
"Ladyhawke", med Michelle Pfeiffer och Matthew Broderick, 1985.
"Forever young", med Mel Gibson, 1992.
"Evening", med Caire Danes, 2007.

Min andra blogg: "Min kropp och jag talar inte samma språk"

                                                                               Namasté

Synchronicity and the return to integrity

Det är intressant med energi. 
Energi är som en gnista som kan leda till en varm eld som man kan värma sig vid, koka mat och dryck över och lysa upp sitt rum med. Utan gnistan blir det ingen eld.

Energin du lägger på att längta till framtiden, eller undvika problem från ditt förflutna med, är energi som du inte längre har tillgång till. Det är energi som du gett bort. Istället för all tillgänglig energi har du då bara tillgång till kanske halva mängden, och du kan känna dig svag, trött, ofokuserad, har svårt att genomföra det du vill i livet och kanske upplever att du har ljumma relationer med partner och vänner.

Energi samlas och dras till det som du lägger din uppmärksamhet vid, det du vill lära dig om och det du sköter om och projekt du genomför. Men - energi rör sig bort från det du väljer att inte fästa din uppmärksamhet vid, vad du väljer att förbli okunnig om, saker du väljer att förneka.
De som väljer att lära sig sina livsläxor och inte sopar under mattan och undviker det som är smärtsamt, är de som med tiden blir mer levande och upplever sig ha större frihet i livet, de har också större möjligheter att ta sina intentioner hela vägen till förverkligande.

Om du kan hålla dig öppen, mottaglig och empatisk, villig att se att det finns möjligheter i det som kommer in i ditt liv - vilket kan komma från oväntat håll, så börjar du uppleva något som kallas synkronicitet  i livet, tillfälligheter och saker börjar dyka upp i ditt liv som för dig åt rätt håll.

Det du bär med dig från förr, din ryggsäck, det du inte har följt upp och avslutat, fungerar som en tyngd som drar ner dig. Det är väldigt jobbigt att ta sig fram i livet när man samtidigt måste släpa omkring på en boja. Det begränsar din förmåga att skapa och göra saker du vill. Det kan kännas som om även om du vill göra saker har du inte nog med energi att genomföra dem.
Stora mängder av vår energi går åt till att hålla tillbaka det ouppklarade från att nå ytan och fylla oss med olust, sorg eller skam.

Man kan även förlora sin energi i sin framtid, i sina mål och planer. Vi sätter upp mål vi vill nå och planerar framåt, men även om vi når vissa mål, tex en utbildning vi gått, klarar vi ibland inte av att infoga den i våra liv, den läggs på hyllan någonstans och blir till frusen energi. Att missa att använda en möjlighet man skulle ha kunnat ha, blir till frusen energi, samma om vi har kvar inlåst energi i gamla relationer som vi inte har klarat ut, så blir det till frusen energi som vi inte har tillgång till för att känna oss närvarande i nuet att manifestera våra intentioner  i livet.


För att uppleva friheten att kunna förverkliga sina intentioner  i nuet måste man rensa ur sitt förflutna, men även sina framtid. Det kan låta konstigt, vi har ju inte kommit till "framtiden" än, men i våra huvuden har vi mål, ambitioner, önskningar om saker som ska hända och som vi strävar efter. Vi längtar efter ett annat liv, ett annat jobb, en annan partner, nya vänner osv. Längtan skapar ett avstånd till nuet eftersom man lever i framtidens dröm om det där fantastiska jobbet och den nya kärleken. Det skapar ett avstånd till att vara här och nu, där vi har vår energi, där vi måste befinna oss för att uppleva frid och frihet i vår egen vilja.
Vår vilja är inte alltid vår egen. Redan som små kan vi plocka upp vad andra vill att vi ska vara, vad de förväntar sig att vi ska göra med våra liv. Men var är vi själva i allt det där?

Vi föds så som vi är för att använda till fullo det unika som just vi har inom oss. Vad det än är. Här och nu. Men allt det du är, din vilja, din lust, dina ambitioner, dina val osv har en kedja som löper tillbaka till ditt förflutna och håller dig tillbaka från att uttrycka ditt sanna jag, om du inte rensar upp i ditt bagage. Det som är ditt sanna jag, dina gåvor du föddes med, det du är här för att visa upp, är som ett ljus som lyser inom dig. Att inte stå för det ljuset, det som är Du, är som att släcka ljuset, att begränsa dig själv.
Alla föds med en särskild gåva, ett ljus, som det är menat att vi ska visa andra, som kan inspirera och skapa innehåll i vårt eget och andras liv, inte för att dra ner det till att passa normen.

Vi tappar bort oss själva i jakten på att hitta oss själva i yttervärlden. Vi jagar meningen med livet, vem vi är, vad vi ska göra, vår betydelse i andras ögon. Vi söker oss själva i andra när vi bara kan finna oss själva i vårt inre, i vårt eget hjärta. Det är dags för oss att komma tillbaka till vår autentiska sanning, sanningen om vem vi är, hur vi vill leva våra liv, vad vår själ försöker att manifestera.

Uppmärksamhet. 
Det du lägger din uppmärksamhet på drar till sig energi och mer av det du uppmärksammar kommer i din väg. Om du börjar att lägga märke till vad som händer i ditt liv, vilka meningsfulla tillfälligheter som oväntat uppstår, tex när flera olika personer upprepar samma mening, när du tänker på någon som du sedan råkar träffa, när något får dig att vända dig om för att gå tillbaka och du därför hade turen att få skjuts eller viktig information osv, det som är synkronicitet  i livet, kommer du att uppleva det oftare och din intuition kommer att stärkas, du kommer att komma närmare ditt verkliga sanna jag.

Den som myntade begreppet "Synkronicitet" var C G Jung (1875-1961). Han menade att det finns ett samband i händelser som ej är kausalt, dvs de är ej förbundna enligt lagen om orsak och verkan, men ändå sammanträffar de oberoende av slumpen. Det här mystiska och meningsfulla sambandet sker genom det undermedvetna som har två nivåer. Det personliga undermedvetna hör till individen själv. Det kollektiva undermedvetna är gemensamt för alla människor. På den kollektiva nivån är psyket obundet och överpersonligt, det står i kontakt med andra människors undermedvetna och är inte begränsat av individens egna sinnen.

Jung hävdade att det undermedvetna alltid står vidöppet för inflytande från alla håll i universum. Där är vi invävda i ett nät av relationer som överskrider rummet, tiden och kausaliteten och som ständigt bildar meningsfulla mönster, eller synkroniciteter, tvärs igenom universum.

När jag själv var som mest inne på New Age, på 80- och 90-talet, upplevde jag mycket av denna synkronicitet. Jag letade efter tecken och sökte svar på gåtor och verkligen anammade hela "flummigheten". Boken "Den nionde insikten" av James Redfield, (1993) var en väg in i att förstå det här begreppet och till att få ledtrådar om hur vi kan höja vår energi, för vår egen och jordens nytta.
De senaste 10 åren har jag istället ägnat åt att förtränga mycket av det "flummet", för att anpassa mig in i normen, för att inte verka så "hippie-aktig" (vilket var en korkad idé i och med att mina barn har namn med direkt anknyntning till New Age-rörelsen!). Allt jag läst, föredrag jag gått på, behandlingar jag tagit osv, har ändå lagrats inom mig som ett litet bibliotek kring andlighet och alternativ medicin. Det var en del av mig, men jag såg ingen mening med det längre av olika anledningar. Jag var arg och besviken på mångt och mycket, så jag smälde igen den dörren. Tills förra året...
Efter att min mamma dog och jag hamnade i min sorg -som varade alltför länge och ledde till att jag blev sjuk - och som i sin tur drev mig att finna en väg att bli frisk och förbli frisk - och jag hittade Ayurvedan, och jag började min utbildning på Ayurveda akademin och satt där första kurshelgen och läraren pratade om micro-/macrokosmos, universellt medvetande, reincarnation... - och allt som jag hade förträngt kom tillbaka till mig.
"Slumpen" tog mig tillbaka till mig själv. Det andliga "flummet" är den där gåvan inom mig jag ska stå för, det lilla ljuset som brinner inom mig och som kan inspirera andra i förlängningen. När jag såg min lärare stå där utan ursäkter och väldigt engagerat och påläst berätta om allt detta så blev jag ödmjuk. Jag kapitulerade.

Där och då började jag forska på nytt i ämnet. Så mycket som då på 80-talet lät luddigt, märker jag nu har fått mer substans och nya metoder och synsätt har utvecklat hela New Age-rörelsen. Den kallas inte ens så längre. Det nya i New Age, är redan faktum och inte nytt. Med nätets utveckling har även den andliga/alternativa världen fått fart och uppdateras ständigt. Idag är energi det stora inom medicin och vetenskap att utveckla och forska kring. I det andliga finns begreppet redan som en realitet.

Jag tror att vi drivs av en vilja att leva vårt högre syfte. Själens dröm, kontra egots, är det som nu väcks till liv. Vi måste tillåta oss att få bli guidade av vår intuition, av synkronicitet, av tecken och vi måste börja hedra vår inre sanning med att vara ärliga och raka. Det går inte att leva en lögn i längden, allt lyfts fram i ljuset så mycket snabbare idag än någonsin tidigare. Korruptioner avslöjas och högt uppsatta får förklara sina uttalanden in public.

Samma gäller för oss andra vanliga. Det är dags att leva här och nu, att leva med integritet och ärlighet, att låta vårt inre ljus lysa så att alla kan se och det är tid att följa stigen ditt inre pekat ut...
Där vi lägger vårt fokus, vårt intresse, vårt engagemang, dit dras energin.... Kom ihåg det och använd dig av det för att nå dit ditt hjärta vill föra dig!



Filmer på temat synkronicitet:

"Sleepless in Seattle", 1993, med Meg Ryan och Tom Hanks.
"Serendipity", 2001, med John Cusack och Kate Beckinsale.
"Return to me", 2000, med David Duchovny och Minnie Driver.
"Only you", 1994, med Marisa Tomei och Robert Downey jr.


Författare/föreläsare mm:

Joseph Jaworski, författare. "Synkronicitet - Att fånga livets sammanträffanden."
James Redfield, författare, föreläsare. "Nionde insikten", "Tolfte insikten" m.fl.
C.G Jung, psykiater, författare. "Synchronicity, an acausal connecting principle"
Paul Kammerer, biolog.
Jaz Resool, fysiker, molekylärbiolog, businesscoach, föreläsare.
Dr.Allan Hunter, litteraturprofessor, författare. "The path of synchronicity".
Trish Macgregor, författare, föreläsare. "The seven signs of synchronicity".

Min andra blogg: "Min kropp & jag talar inte samma språk"

                                                                                       Namasté